Vad är en elitskytt?

Kan någon ge mig ett vettigt svar för nu funkar inte logiken.

Jag får helt enkelt inte ihop det.

I mina ögon är en elitskytt en skytt med kapacitet att vinna en hel tävling när han skjuter på toppen av sin förmåga.

En formulering som jag kommit fram till i min enkelhet.

Inom fältskyttet funkar min definition.

Tyvärr håller den inte inom banskyttet där kraven för att bli elitskytt är låga. På gränsen till löjligt låga. Vad jag inte förstår är varför synen på vad som är elitskytt skiljer sig så kraftigt mellan fältskytte och banskytte. Trots att båda grenarna är syskon inom samma organisation.

Samma förbund borde rimligen ha samma syn på vad elitskytt är?

Låt mig ta Norrbotten som ett exempel.

Norrbotten är landets i särklass bästa fältskytteförbund - efter årets SM är det väl ingen som säger emot. Till den här säsongen fanns åtta seniorfältskyttar som klararde kraven för att skjuta i elitklassen. Låt vara att det fanns ytterligare några som ansåg sig höra hemma där och sköt i klassen ändå men det var ändå åtta skyttar som klarar kraven.

I banskytte ställningar håller Norrbotten inte alls samma höga nivå. Ändå finns där nästan tre gånger så många elitskyttar (23) – trots att det är fler deltagare på fältskjutningarna och trots att vi har större framgångar där. Hur hänger i allsin dar hänger det ihop?

Borde det inte vara precis tvärtom?

När jag tittar på den långa lista över elitskyttar i BD-förbundet ser jag många som aldrig har en chans att blanda sig i toppstriden, ändå tävlar de i högsta klassen. Jag förmodar att det ser likadant ut i hela landet.

I dag har vi ett riktigt bra klassificeringssystem inom fältskyttet. Men backar vi tiden ett antal år, när elitklassen hette F5, såg vi samma fenomen inom fältskyttet. I min moderförening fanns en skytt som aldrig var i närheten av vare sig SM-lag eller prisbord. Likaväl sköt han i klass F5 år ut och år in.

Hur kul är sånt?

Mitt svar: Sånt kan ta död på den största entusiast.

Tanken måste väl ändå vara att varje skytt ska ha chansen att vinna sin klass när han skjuter på toppen av sin förmåga. Att skytten får tävla mot konkurrenter med likvärdigt skyttekunnande. Det är väl det som är själva grejen med alla våra klasser.

Det kan ju knappast vara tanken att slussa upp merparten i BE och B4 så fort som möjligt.

Nej, det är hög tid att se över banskyttetklassificeringen.

Och det krävs radikala grepp, inte en poängs höjning utan en rejäl uppgradering.

Åtminstone om synen på begreppet elitskytt ska harmoniera med de krav som finns inom fältskyttet.

Skulle någon sätta sig ned och titta på antalet elitskyttar i hela riket inom fält- respektive banskyttet skulle det inte förvåna mig om det finns minst dubbelt så många elitskyttar i banskyttet.

Ändå är Sverige bättre som fältskyttenation samtidigt som vi ligger en bra bit efter Norge när det handlar om banskytte.

Låter det logiskt?

Nja...

I Norge, där jag bodde, arbetade och tävlade mellan 1995 och 1999, ler man förmodligen i mjugg åt Sveriges alla ”elitskyttar”.

Joakim Nordlund